Crooked I körde sin “freestyle” på Slaughterhouse konserten igår. Trots att den börjar kännas rätt uttjatad så gick den hem.  

Nu är det på det viset att att jag de senaste dagarna varit på Åland, Mariehamn närmare bestämt, och jobbat på en massa skolgrejer. Det är sådana saker som man kan kalla rimliga ursäkter. 

Som man kunde se på den senaste uppdateringen så fanns det tillfällen då man nästan jobbade ihjäl sig. Lek inte med stressen kära barn. Då kan man få hjärtattacker och det är minst sagt trist med hjärtproblem. Det var tänk att vi under vistelsen skulle producera tre olika saker. Ett kort videoreportage, en dokumentär och sen skulle de jag jobbade med skriva varsitt reportage som jag hade övervakat. Här är det dags att nämna att detta inte bara var ett projekt som genomfördes av min klass från Jakobsbergs folkhögskola. Detta var ett samarbete med en finlandssvensk utbildning inom dokumentärfilmande och filmteknik. Några lokala gymnasieförmågor slängdes runt bland grupperna när det passade sig också. 

Min grupp bestod utöver Joel av två Finlandssvenskar och Marcus, en duktig liten 16 åring som vid flera tillfällen under sin korta vistelse i gruppen visade sig betydligt mer fokuserad och kunnig inom film än många andra. Tyvärr var detta inget som uppfattades av mina kollegor som körde sitt egna lilla race. Deras fordon för racet måste dock ha varit en motorcykel med sidovagn för det var en som bestämde riktning och en som då och då rörde på sig för att fixa till balansen. Marcus och jag stod med megafon bredvid banan och skrek när de passerade oss i full fart. Deras öron måste varit fyllda med vinden. Såg dock andra grupper som valt att klämma in alla medlemmar i Volvos. Inte lika coolt kanske men där våra kollegor kraschade motorcykeln gled dessa vidare mot en betydligt trevligare seger. 

Vårt samarbete fungerade alltså inte. I alla fall inte under den inledande perioden som bestod av inspelningen av den dokumentär jag sett mest fram emot att genomföra. Försökte diskutera problemen på alltifrån extrempedagogiska sett till ilskna utbrott på både kumpaner och deras socialt handikappade lärare. Till slut blev det ändå ett personporträtt utav en  Mariehamns trevligaste poliser. Problemet var att personen som tagit över projektet och gjort det till sitt eget skitit i allt vad planering och förutbestämda strukturer heter och slutligen gjorde det sämsta visuella reportage jag hade äran att se under hela veckan. Det jag försöker säga är att ni aldrig kommer att få se katastrofen som nån galning döpte till “varannan dag”. Men det gör inget för jag vill inte se missfostret igen heller. 

Projekt nummer två var dock bättre då motorcykeln kraschat och endast sidovagnen lyckades dyka upp. Marcus var ursäktad då han faktiskt också hade helt andra visioner från början. Duktig kille det där. Hoppas vi inte avskräckte honom från framtida studier och samarbeten bara. Nu var det dags för ett videoreportage. De två återstående medlemmarna, varav jag var den ena bestämde sig för att göra ett inslag om det lokala biblioteket. Ett bibliotek som för övrigt var helt jävla underbart. Detta projekt flöt på bra och inget tjafs eller egoistiskt utbrott skakade om produktionen. Det kanske inte blev exakt så snyggt som man skulle kunna hoppas men jag är inte missnöjd i alla fall. Hade jag haft mer kontroll över kameraarbetet hade jag säkert varit helnöjd. Fast nu var ju detta ett tvåmannaprojekt och alla ska få göra sitt i ett sådant. Vem vet, det kanske till och med varit en lika stor katastrof som våran dokumentär om jag hållit i kameran. Denna video kommer jag med stor sannolikhet lägga upp här.

Något jag dock inte kommer visa är arbetet från den sista dagen. Det finns nämligen inget att redovisa. Motorcykeln var ur funktion och sidovagnen påstod att den behövde lagas och därför inte kunde göra sin beskärda del av dagens skriftliga uppgifter. Jag försökte vara lite auktoritär men då deras mekaniker (läs hemska lärare) tyckte de gjort ett då bra jobb med tidigare produktionen att de kunde vara bakistrasiga nån dag till istället blev jag lämnad ensam i lobby:n. Där satt jag med en data som istället för att användas till att rätta texter skrivna av fordonen visade av snitt två från den femte säsongen om och om igen. Det var rätt härligt. 

Ålandsvistelsen i övrigt var en härlig grej, lärde mig uppskatta mina klasskamrater mer än tidigare och lyckades efter ett par dagar få lite mer koll över utgifterna på den dyraste ö jag besökt. Kyckling är fan gott. Men detta är inte saker jag behöver skriva om just nu. Nu behövde jag bara skriva av mig så jag kan lägga det katastrofala samarbetet bakom mig. 

Bilder kommer inom kort. Bub hängde med bara så ni vet.

Nu är det på det viset att att jag de senaste dagarna varit på Åland, Mariehamn närmare bestämt, och jobbat på en massa skolgrejer. Det är sådana saker som man kan kalla rimliga ursäkter.

Som man kunde se på den senaste uppdateringen så fanns det tillfällen då man nästan jobbade ihjäl sig. Lek inte med stressen kära barn. Då kan man få hjärtattacker och det är minst sagt trist med hjärtproblem. Det var tänk att vi under vistelsen skulle producera tre olika saker. Ett kort videoreportage, en dokumentär och sen skulle de jag jobbade med skriva varsitt reportage som jag hade övervakat. Här är det dags att nämna att detta inte bara var ett projekt som genomfördes av min klass från Jakobsbergs folkhögskola. Detta var ett samarbete med en finlandssvensk utbildning inom dokumentärfilmande och filmteknik. Några lokala gymnasieförmågor slängdes runt bland grupperna när det passade sig också.

Min grupp bestod utöver Joel av två Finlandssvenskar och Marcus, en duktig liten 16 åring som vid flera tillfällen under sin korta vistelse i gruppen visade sig betydligt mer fokuserad och kunnig inom film än många andra. Tyvärr var detta inget som uppfattades av mina kollegor som körde sitt egna lilla race. Deras fordon för racet måste dock ha varit en motorcykel med sidovagn för det var en som bestämde riktning och en som då och då rörde på sig för att fixa till balansen. Marcus och jag stod med megafon bredvid banan och skrek när de passerade oss i full fart. Deras öron måste varit fyllda med vinden. Såg dock andra grupper som valt att klämma in alla medlemmar i Volvos. Inte lika coolt kanske men där våra kollegor kraschade motorcykeln gled dessa vidare mot en betydligt trevligare seger.

Vårt samarbete fungerade alltså inte. I alla fall inte under den inledande perioden som bestod av inspelningen av den dokumentär jag sett mest fram emot att genomföra. Försökte diskutera problemen på alltifrån extrempedagogiska sett till ilskna utbrott på både kumpaner och deras socialt handikappade lärare. Till slut blev det ändå ett personporträtt utav en Mariehamns trevligaste poliser. Problemet var att personen som tagit över projektet och gjort det till sitt eget skitit i allt vad planering och förutbestämda strukturer heter och slutligen gjorde det sämsta visuella reportage jag hade äran att se under hela veckan. Det jag försöker säga är att ni aldrig kommer att få se katastrofen som nån galning döpte till “varannan dag”. Men det gör inget för jag vill inte se missfostret igen heller.

Projekt nummer två var dock bättre då motorcykeln kraschat och endast sidovagnen lyckades dyka upp. Marcus var ursäktad då han faktiskt också hade helt andra visioner från början. Duktig kille det där. Hoppas vi inte avskräckte honom från framtida studier och samarbeten bara. Nu var det dags för ett videoreportage. De två återstående medlemmarna, varav jag var den ena bestämde sig för att göra ett inslag om det lokala biblioteket. Ett bibliotek som för övrigt var helt jävla underbart. Detta projekt flöt på bra och inget tjafs eller egoistiskt utbrott skakade om produktionen. Det kanske inte blev exakt så snyggt som man skulle kunna hoppas men jag är inte missnöjd i alla fall. Hade jag haft mer kontroll över kameraarbetet hade jag säkert varit helnöjd. Fast nu var ju detta ett tvåmannaprojekt och alla ska få göra sitt i ett sådant. Vem vet, det kanske till och med varit en lika stor katastrof som våran dokumentär om jag hållit i kameran. Denna video kommer jag med stor sannolikhet lägga upp här.

Något jag dock inte kommer visa är arbetet från den sista dagen. Det finns nämligen inget att redovisa. Motorcykeln var ur funktion och sidovagnen påstod att den behövde lagas och därför inte kunde göra sin beskärda del av dagens skriftliga uppgifter. Jag försökte vara lite auktoritär men då deras mekaniker (läs hemska lärare) tyckte de gjort ett då bra jobb med tidigare produktionen att de kunde vara bakistrasiga nån dag till istället blev jag lämnad ensam i lobby:n. Där satt jag med en data som istället för att användas till att rätta texter skrivna av fordonen visade av snitt två från den femte säsongen om och om igen. Det var rätt härligt.

Ålandsvistelsen i övrigt var en härlig grej, lärde mig uppskatta mina klasskamrater mer än tidigare och lyckades efter ett par dagar få lite mer koll över utgifterna på den dyraste ö jag besökt. Kyckling är fan gott. Men detta är inte saker jag behöver skriva om just nu. Nu behövde jag bara skriva av mig så jag kan lägga det katastrofala samarbetet bakom mig.

Bilder kommer inom kort. Bub hängde med bara så ni vet.

Sådär jag, helt ok video som bara har några brister.