Så här har vi remixen till Yelawolfs första singel Hard White. Den lämnar mig aningen besviken men beatet verkar rätt svårt, men vad vet jag som har problem att klappa i takt till we will rock you. Tycker dock att det är riktigt skönt att allmänheten får se mer av Yela nu förtiden och detta jämte erkända rappare. Att han många gånger är bättre än dessa är ju bara trevligt det med, att det skulle ta två år från att Pop the Trunk släpptes är dock bara en skam för hela hiphopscenen. Killen skulle ha fått sitt erkännande redan när Stereo släpptes. 



Lägger upp den här videon igen för den verkligen känns som ett bra sätt att börja en kväll av hiphop med, bara att ta vilken som helst av artisterna och så har man ett nice soundtrack för natten. Vill höra en låt med bara Crooked I och Yelawolf, tror det kan blir riktigt jävla snabbt och skitbra. Royce är rätt bra han med, Budden och Ortiz med förstås. Eminem är Eminem och känns lite lagom uttjatad men att han kommer efter 5’9 påminner mig ganska mycket om hur skönt hela Bad Meets Evil albumet var. Minus Bruno då, fast det tog jag upp i gamla tumblrn. 

Jag gillar väldigt “Spexig” hip hop och har nog alltid gjort det, DMX är ganska så svår att ta på allvar och det var den mörke mannen som fick mig att fastna för musiken. En namnsdag för flera, många, massor år sedan så stod jag och min snälla fader i en skivbutik, i Farsta om jag minns rätt. I vardera hand så höll han i en skiva, en hand höll Limp Bizkits dåvarande skiva och den andra Grand Champ av just DMX. Vi kom båda överrens om att Grand Champ var att föredra då skivan faktiskt hade en hund på omslaget. 

Har alltid misstänkt att pappa ångrade sig när han insåg att han satt igång ett livslångt beroende av skrikiga killar och tjejer som gillar att svära bara lite för mycket för att det ens ska kunna vara i närheten av god smak. Men vad gör det, jag övergav Absolute Classic Rock skivorna för ett genuint musikintresse och det är jag väldigt väldigt tacksam för. 

Aja vad har då detta med videon här ovan att göra? Inte mycket allt faktiskt förutom att T.I. var en av dom artister som jag faktiskt dedicerat mest tid åt de senaste 8 åren efter att han och Killer Mike gästspelade på Bone Chrushers crunkklassiker Neva Scared. Ain’t I är också av tre Atlanta artister som alla producerat en hel del bra musik, inte minst Young Dro som tyvärr försvunnit på senaste men som brukar dycka upp med nån riktigt härlig vers här och där. T.I. bör vi alla känna till vid det här laget och även Yung LA har gjort sig ett namn på senare dar. Tyvärr gjorde han detta genom att tatuera en stor anka i ansiktet, samma anka som råkade vara loggan för styggingarna i Duct Tape clicken. Så han fick stryck, började knarka lite för mycket för att kunna klara sig som en för tillfället osignad artist, tatuerade över ankan game-style och försvann. Men lite bra musik lyckades han göra under sin tid med Grand Hustle och det är vi minst sagt glada för. 

Fint blev det då inte. Aja om nån någonsin läser det så får de gärna göra så så fortsätter jag försöka utforska den del av ATL-scenen vars startskott avlossades i samband med att Put Yo Hood Up plattan släpptes av Lil Jon and The Eastside Boyz. 

Nästa gång så blir det Ying Yang tror jag. 

Peace.